Kungl. Karlskrona kustartilleriregemente KA 2

Av Sigvard Bengtsson

Efter att Oskar II den 1 november 1901 undertecknat FSF nr 82/1901, bildades den 1 januari 1902 det nya vapenslaget kustartilleriet. Det blev verklighet genom sammanslagning av det fasta minförsvaret och artillerikårerna vid fästningarna i Karlskrona, Vaxholm och Oskar-Fredriksborg. Vapenslaget organiserades med två regementen, KA 1 i Vaxholm med detachement i Fårösund och KA 2 i Karlskrona med detachement i Göteborg.

Men mycket tidigare hade det funnits kustförsvar.

När Karl XI 1679 bestämt att en örlogshamn och stad skulle anläggas på Trossö, fick Erik Dahlberg uppdrag att utarbeta förslag till befästningar. Motivet för Karl XI att förlägga örlogsflottans huvuddel till Blekinge östra skärgård och anlägga Karlskrona var att där skapa en huvudbas så belägen att fartygen på våren skulle kunna gå till sjöss ungefär samtidigt som den danska flottan. Befästningsarbetena som sattes igång 1683 skulle omfatta en samman-hängande stads- och hamnbefästning, samt spärrande av södra inloppet (Kungsdjupet) mellan Tjurkö och Aspö, genom sjökastell på Kungsholmen och Drottningskär. Stadsbefästningen blev ej utförd, utan 1694 beslöts att anlägga ett slutningsverk mellan staden och örlogshamnen bestående av tre bastioner. Hamnbefästningarna sträckte sig från bastion Göta Lejon på Björkholmen i väster, över Drottningshall väster om varvet, Lindholmsverken, Bastion Sjöstjärna och Havsfrun, samt bastion Aurora till Kungshall i öster. Arbetena fortskred långsamt och ännu år 1709 var inte något försvarsverk fullbordat.

1724 års fästningskommission framlade förslag till samtliga inlopps befästande, År 1882 hade verken vid södra och västra inloppen förstärkts och landfronten befästs genom de åt Vämö liggande Oscarsvärnslinjerna.

Under 1800-talets sista årtionde började en diskussion om kustförsvaret och man förde fram en organisation, som skulle leda till bildandet av ett nytt vapen, kustartilleriet. Karlskrona fästning hade fått en artillerikår och mintjänsten bestreds av minörkompani ur fasta minförsvaret. Karlskrona artillerikår omfattade till en början två kompanier förlagda till Kungsholmen, 1895 flyttade artillerikåren in i de då nybyggda kasernerna vid Vallgatan. 1896 utökades kåren till fyra kompanier fördelade med två till Kungsholms fort, ett till vardera Västra Hästholmen och Oscarsvärn. Denna organisation behölls till kåren avlöstes av Kungl Karlskrona kustartilleriregemente KA 2.

I samband med att regementet organiserandes bestämde Konungen antalet kompanier till nio, sju artillerikompanier och två minkompanier. Kompanierna numrerades i löpande följd KA 2 med jämna nummer och KA 1 med udda.

Personalstaten för KA 2 blev 32 officerare och 58 underofficerare. Som regementschef utnämndes överste O L Beckman, övrig personal överfördes från Karlskrona artillerikår och Flottan, men även från Vaxholms artillerikår. Regementet förlades till Vallgatan och övertog de kaserner som byggts för Carlskrona Artillerikår.

1914 års försvarsbeslut innebar en ny organisation. Regementet fick tre bataljoner varvid den tredje bataljonen blev rörlig med hästanspänt artilleri.

Då första världskriget bröt ut var KA 2 bland de första förbanden som mobiliserades. Styrkan bestod, efter att full bemanning lämnats till övriga försvarsanstalter, av 73 officerare, 160 underofficerare, 4 285 stamanställda och värnpliktiga.

År 1914 beslöt riksdagen, att sjöfronten skulle förstärkas avsevärt, då materielläget vid förbanden var mycket dålig. För Karlskrona fästning innebar det att samtliga inlopp skulle erhålla försvar och moderna batterier skulle byggas, däribland ett 30,5 cm batteri om fyra pjäser på Aspö. Detta påbörjades dock först 1919 och var delvis klart 1924.

1925 års riksdagsbeslut medförde stora nedläggningar inom försvaret. För KA 2 innebar nedläggningen att ett av de rörliga kompanierna (9. komp) drogs in och att den rörliga tjänsten gick på sparlåga. Man hade försökt med dragning av pjäser efter lastbil och 1930 fick KA 2 sitt första dragfordon, en Munktelltraktor och hästarna avskaffades 1926. Det rörliga artilleriet fick de närmaste åren fyra moderna 10,5 cm pjäser m/1927 vilket var mycket angeläget.

1936 års försvarsordning innebar stora förändringar för KA 2. Upprustningen påbörjades. Man beslöt att kustartilleriet skulle anskaffa nio 15,2 cm kanoner m/37 och den första levererades 1939, samtidigt påbörjades motoriseringen av det rörliga artilleriet genom inköp av 20 stycken SKODA-traktorer. Samtliga 15,2 cm batterier skulle enligt marinorder vara organiserade och klara den 1 september 1941. Fordon utöver pjäsdragbilarna till batterierna inhyrdes från den civila marknaden, då endast ett fåtal stamfordon fanns. I 1941 års försvarsutredning föreslogs att ytterligare 14 stycken 15,2 cm kanoner m/37B skulle överföras från armén till kustartilleriet, de sista erhölls i december 1944. Till dessa pjäser fick Volvo uppgift att ta fram en dragbil och det blev dragterrängbil 953.

De båda 10,5 cm batterierna m/27 samt 12 stycken 15 cm haubits m/19 och 12 stycken 10,5 cm haubits m/10 skulle överföras till armén enligt 1942 års försvarsbeslut. Överföringen blev inte av förrän 1944. Dessa haubitsbatterier var bland de första enheterna som mobiliserades vid andra världskrigets utbrott. 1. 15 cm haubitsbatteriet organiserades den 3 september på Oscarsvärn och beordrades till Trelleborg. Batteriet anlände dit den 7 september efter en svår motormarsch med många incidenter. Det kvarstod där tills det fasta 15,2 cm batteriet var klart, då det omgrupperades till Malmö. För det fasta artilleriet byggdes strax före och under andra världskriget 15,2 cm batterier på Lungskär och Tjurkö, ett 21 cm batteri med två pjäser på Öppenskär, ett 30,5 cm batteri flyttades från Värmdö vid Vaxholm till Ryssjön utanför Karlshamn. Några lätta batterier anlades för att förstärka inloppsförsvaret. Vidare färdig-ställdes batterier i Ystad (12cm), Trelleborg och Helsingborg (15,2cm). Det sistnämnda byggdes på rekordtid. Pengar beviljades den 14 april 1940 och batteriet rapporterades klart den 7 juni samma år. Eldledningsutrustningarna vid både det fasta och rörliga artilleriet var från början mycket enkla och gav dåliga riktvärden till pjäserna. Mållägesbestämningen var från början långbas och lodbasinstrument. På 30-talet infördes inbasmätare och kort vågbasmätning men de var optiska instrument och fodrade optisk sikt. På sammanställnings-platserna tillkom korrektionsbord.

1942 års försvarsordning innebar ånyo genomgripande förändringar för KA 2. Fästningsbegreppet avskaffades och Blekinge Kustartilleriförsvar bildades. Regementet underställdes kustartilleriförsvarschefen och vissa förvaltningsavdelningar överfördes dit. Kustartilleriförsvarsstaben flyttade till ingenjörskasernen vid Blå Port. KA 2 lämnade kasernerna på Vallgatan 1943 och flyttar in på Gräsvik, som kom att behållas till 1981 då de sista enheterna lämnade och flyttade till Rosenholm. Bataljonerna blev specialiserade vad beträffar utbildning, och de kopplingar som tidigare fanns till olika försvarsanstalter försvann. Specialisering blev parollen, särskilda kompanier för signaltjänst, mintjänst och så vidare genomfördes. Vidare framtvingade världskriget betydande utökningar.

Efter andra världskriget tillkom ytterligare materiel. Då kom den första eldledningsradarn PA 31, som möjliggjorde mållägesbestämning och eldreglering mot sjömål även under mörker och dålig sikt. Utbyggnaden av KA gick med rasande fart. Nya lätta batterier (7,5 cm kan m/57) byggdes på ett flertal platser i Skåne och Blekinge. Olika typer av fordon som hade använts av de allierade t.ex. GMC, Doge-jeepar och Brockway tillfördes. Dessa ersatte de under kriget inhyrda och uttagna civila fordonen i krigsorganisationen. Terrängrörligheten förbättrades nu när man fick fordon med allhjulsdrift och vinsch.

1949 fastställde Kungl Maj:t en ny organisation för KA 2, vilken innebar att organisationen krympte och utbildningen på luftvärnskanon lades ner. Antalet bataljoner minskades till tre och antalen kompanier från åtta till tre. 7. komp drogs in och 3. komp sammanslogs med 1. komp samt att 6. komp slogs samman med 4. komp.

Under 1950-talet anskaffades ny materiel, främst eldledningsmateriel men även nya fartyg såsom minutläggare. Vid KA 1 utfördes försök med kustjägarförband som tillfördes krigsorganisationen under 1960-talet. 1960- och 1970-talen präglades av en kraftig utbyggnad av det fasta artilleriet genom uppförandet av 30 lätta batterier 7,5 cm m/57. Under 1950- och 1960-talen genomfördes utveckling av tung kustrobot. Kustrobotbatteri med RB 08 organiserades 1968. Detta robotsystem fanns också på jagare av Hallandklass och var världens första operativa sjö- och kustrobotsystem.I slutet av 1960-talet tillfördes rörliga spärrförband, landrörliga spärrbataljoner och sjögående spärrkompanier.

1970-talets stora materielprojekt blev ERSTA (Ersättning Tungt Artilleri), 12 cm m/70. De skulle ersätta gamla batterier bestyckade med pansarskeppspjäser från 1800-talet. Endast sex batterier utav 16/12 byggdes varav KA 2 hade utbildning- och mobiliseringsansvar för två (Ystad och Trelleborg). Andra halvan av 1970-talet genomfördes utvecklingsarbete och truppförsök med rörligt artillerisystem 12/80 som kom att ersätta 15,2 cm m/37 som varit i drift i 40 år. 3 bataljoner krigsorganiserades under 1980-talet. KA 2 hade utbildnings- och mobiliseringsansvar för två av dessa (1. och 3.).

På 1980-talet togs de nya amfibieförbanden fram. De var avsedda att verka i skärgårdsmiljö och ersatte de rörliga spärrförbanden som inte var helt lyckade. Förbanden utrustades med ny båtpark, nytt robotsystem (rb 17, Hellfire) samt nytt minsystem (M9). Vidare moderniserades granatkastare och handeldvapen m.m. Under 1990-talet blev det aktuellt att modernisera Tunga Kustrobotbatteriet. Batteriet om beväpnades med rb 15, som även finns på ytstrids- och flygförband. Förbandet ingick i krigsorganisationen mellan 1995 - 2000. En övergång från fasta KA-brigader till rörlig brigadledning genomfördes under 1990-talet. KA1 och KA 2 ansvarade för var sin brigadledning. Konceptet var lyckat och provades fullt ut vid slutövningen 1999. Tyvärr blev det ingen fortsättning efter försvarsbeslutet 2000.

2000-10-31 lades KA 2 ned som ett resultat av försvarsbeslutet 2000.