Det rörliga kustartilleriet

Av Sigvard Bengtsson

Det rörliga kustartilleriets vagga stod på Oscarsvärn i Karlskrona. Det började redan 1897 då Karlskrona fästning fick sitt 4. Kompani, som skulle bemanna den bestyckningen vid Koholmen och Klinteberga (en gång Hvita Krogh) och som bestod av ett batteri med 12 cm kanoner m/1885, två batterier med 12 cm haubitsar m/1891 samt några 57 mm kanoner och äldre kulsprutor.

Då kustartilleriet bildades 1902 och KA 2 kom till, fick 4 AK namnet Oscarsvärnskompaniet. Den omtalade bestyckningen var inte särskilt rörlig. Då den skulle förflyttas hade man endast handkraft att tillgå. Det fanns inte anspannspersedlar för att kunna använda hästar.

År 1909 var första gången då regementet kunde förhyra 20 hästar och låna övrig utrustning från armén under en regementsövning. Men det skulle bli bättre. Enligt 1914 års försvarsbeslut skulle Karlskrona fästning tillföras moderna hästanspända batterier, men det skulle dröja flera år innan de levererades.

Vid mobiliseringen 1914 fanns endast den gamla materielen tillgänglig. Den utökades dock med tre 8 cm kanonbatterier m/81-83 som togs från fästningens fasta bestyckning. I samband med mobiliseringen tillfördes ett 15-tal ridhästar och 1917 anskaffades 65 stamhästar och ytterligare 200 inhyrdes.

Efter 1925 års försvarsbeslut, som gav nästan lika stora neddragningar som 1999 års, fanns fortfarande en liten rest kvar av det rörliga artilleriet men 1926 var ”avhästningen” klar. Redan i början på 1920-talet fanns planer på att motorisera det rörliga kustartilleriet och sedan gick det sakta framåt. 1936 fanns 2 traktorer, 4 rekbilar, 4 dragbilar, 4 lastbilar och 1 motorcykel.

I slutet av 20-talet fick KA 2 fyra rörliga 10,5 cm kanoner m/27 som var en mycket bra kanon och vidare tillfördes ny eldledningsmateriel.

1937 kom att bli ett viktigt år för det rörliga kustartilleriet. Då genomfördes två samövningar med armén, en på Gotland med uppvisning för arméfolk och en övning i trakten av Västervik, där de rörliga fick visa upp vad de kunde för representanter för riksdag och andra som hade att bestämma över försvaret. Dessa övningar visade att det rörliga kustartilleriet var något att satsa på. Det innebar att beslut fattades att kustartilleriet skulle ta över de 15,2 cm kanoner som armén hade beställt. I gengäld fick man överlämna de nyligen modifierade 10,5:orna samt en del 15 cm haubitsar. De nya kanonerna fick benämningen 15,2 cm kanon m/37 och blev kvar i kustartilleriet in på 1980-talet.

På hösten 1939 inhyrdes fordon för beredskapen. Stamfordonens antal ökades till 40 lastbilar och 20 Skoda dragterrängbilar. Om dessa Skodabilar finns en historia. Då bilarna hämtats i Tjeckoslovakien och hade körts till Sassnitz för att skeppas över till Sverige, måste man ta av däcken som skulle lämnas kvar i Tyskland. Det var krig och ont om gummidäck. För att klara fortsättningen fick man låna ett däck, åka till Trelleborg och låta gummifabriken göra nya som man sedan tog tillbaka och monterade på bilarna varefter hemfärden kunde genomföras.

Under krigsåren tillfördes ny materiel i stor omfattning. Utöver 15,2 cm kanon m/37 kom dragterrängbil m/42 TVC och 21 cm kanon m/42. Den sistnämnda kunde inte kallas rörlig, men var dock flyttbar.

Efter kriget tillfördes KA ny eldledningsutrustning som radar bland andra PA 31. Vidare tillkom olika typer av fordon, GMC, Brockway, Dodgejeepar mm. Dessa var surplusmateriel från det avslutade kriget. Många av dessa fordon fanns kvar mycket länge i krigsorganisationen.

I slutet av 60-talet sattes de rörliga spärrbataljonerna upp. I bataljonerna ingick ett kanonbatteri, ett robotbatteri och en minspärrtropp som stridande enheter samt ett stabsbatteri för ledning. Pjäsen var 7,5 cm fältpjäs m/65 och tillsammans med den kom Arte 719-systemet. Det var det första eldledningssystemet som använde datorer för beräkning samt radar, laser och TV för mållägesbestämning. Dock var systemet föråldrat redan när det kom då utvecklingen inom datorvärlden startat och gick med rasande fart. Robotbatteriet hade RB 52 som var trådstyrd och effektiv på korta håll. Minsystemet var av typ M6 med kontrollerbara minor. Dessa lades ut från båtar. Försök gjorde även med amfibiebilen 101 som anskaffades från England.

1977 började en ny era för det rörliga kustartilleriet. Då påbörjades truppförsök med 12/80-systemet, ”KARIN”, för att ersätta de gamla 15,2 cm kanonerna m/37 vilka hade tjänat kustartilleriet under 40 år. Nytänkande präglade härvid det rörliga kustartilleriet, genom att pjäsen med 12 cm kaliber blev automatriktad och med automatisk laddning. Detta var världsunikt för rörliga pjäser. I systemet ingick Arte 727 som medgav ett nytt sätt att lösa skyddsproblematiken mot radarsökande robotar. Sensorerna grupperades på en plats och bemanningen ett stycke därifrån. Arte 727 kunde ta emot mållägen direkt från ledningssystemet och behövde inte spana själv. Vid eldorder startades antingen radar eller laser för mållägesbestämning, Varefter måldata sändes över det datoriserade sambandssystemet direkt till pjäserna. Sambandssystemet var det första datoriserade sambandet för rörliga förband. Med detta kunde man i förväg programmera hur de avdelningarna skulle kopplas ihop, varefter datorn utförde kopplingarna.

Utvecklingsarbetet genomfördes av BOFORS i samarbete med artilleribataljonen på KA 2. Detta var ett nytänkande, användarna fick vara med och bestämma hur det skulle se ut och fungera. Konstruktionen blev också mycket lyckad. Inalles blev det 24 kanoner som tillsammans med övriga system fördelades på sex batterier i tre KA-bataljoner.